Sköna Söndag – en dag för kropp, själ och hjärta 🌿

Det finns dagar som känns extra levande. Dagar då hjärtat slår lite mjukare, andetagen går lite djupare – och världen känns lite vackrare.

Sköna Söndag blev precis en sådan dag.

Vi samlades i Tunia-Vii, där morgonen välkomnade oss med stilla musik, tända ljus och den mjuka värmen i uterummet – 25 grader av ro. Karin ledde oss genom ett inkännande pass yinyoga, där varje rörelse fick kroppen att smälta, och varje andetag kändes som en liten kärleksförklaring till livet.

Utanför låg naturen och väntade.

Skogen som väcker vår förundran 🌲

Efter yogan steg vi ut i den friska luften – fyllda av värme och lugn – och förundrades över trädens hemliga liv, precis som Peter Wohlleben så vackert beskriver.

Vi talade om hur träden viskar till varandra under jorden, hur de delar näring och skyddar varandra, och hur de – precis som vi – blir starkare tillsammans.

Den insikten satte tonen för resten av dagen.

Vi bar våra ryggsäckar, fyllda med något gott att äta, och tog med våra sittunderlag – en liten gåva och symbol från Pernilla. Ett påminnelse-sittunderlag: varje gång du vecklar ut det, minns du denna dag. Den där stilla glädjen. Den där känslan av att vara helt och fullt närvarande.

På sittunderlaget finns Livets frö – symbolen med ringarna som flätas samman. En påminnelse om att alla delar av livet hänger ihop: arbete, vila, relationer, hälsa, skratt, natur. När allt får plats, då uppstår balans.

Skogsbad vid Grenforsen – att öppna alla sinnen

Vi samlades vid parkeringen i Grenforsen, redo för dagens skogsbad. Luften var krispig, och Ljungans forsande vatten hördes redan på avstånd.

I tystnad började vi gå.

Steg för steg saktade tempot ner. Vi öppnade våra sinnen – såg, doftade, kände, lyssnade.

Vi tog in skogen med hela kroppen.

Doften av mossa. Färgen av höstlöv. Ljuset som silades mellan grenarna.

Långsamt började något skifta. Pulsen föll. Leendena blev fler. Axlarna sjönk.

Vi avslutade skogsbadet med en trädsittning vid Ljungans brusande vatten.

Var och en fann sin plats, sin stubbe, sitt träd, sin stund. Tystnaden blev tät men vänlig – som om skogen höll om oss.

Eld, gemenskap och hjärtvarma samtal 🔥

Pernilla tände elden. Flammorna dansade och värmen spred sig medan vi slog oss ner runt eldstaden med våra medhavda matsäckar.

Det var något alldeles särskilt i luften där och då.
Inga krav, inga måsten. Bara delningar från hjärtat – spontana tankar, glädje, insikter. Någon log. Någon delade stillhet. Någon berättade om en känsla av lugn hon inte känt på länge.

Vi åt, pratade och bara var.
Tiden försvann. Bara värmen, röken, skratten och gemenskapen fanns kvar.