Överhettade chefer är bara vanliga människor som råkat fastna i något som kallas ADT (attention deficit trait).
Stressade chefer som skyndar till möten, vilt bläddrar i anteckningarna och trycker febrilt på hissens dörrstängningsknapp – nej, de har inte blivit tokiga! De är bara vanliga människor som råkat fastna i något som kallas ADT (attention deficit trait).
ADT är som att ha en konstant "måste-göra-allt-nu-känsla," vilket kan få även de skarpaste av hjärnor att kortsluta av allt för mycket info och press.
Symtomen?
Distraktion, en evig inre stress och den där rastlösheten som får en att vilja snabbspola livet.
Men här kommer det bästa: ADT är inte någon diagnos eller personlighetsstörning, utan bara hjärnans svar på att vi försöker multitaska som om vi hade åtta armar. Och visst, det kan omvandla briljanta, drivna personer till halvjagade zombies som inte riktigt presterar som de kan. Men det betyder också att lösningen är inom räckhåll!
Hur undviker man då den där känslan av att hela världen är en överfull inkorg?
Med tre enkla knep:
Så nästa gång du ser en chef flänga runt – ta det lugnt! Kanske de bara behöver en kort kaffepaus och ett gott skratt för att komma på banan igen.
Är du själv chef och känner du att livet kör i hundratjugo medan hjärnan försöker hålla jämna steg – och misslyckas ibland?
ADT – vår moderna hjärnas egen "panic mode" – är egentligen inget annat än en produkt av vår snabbrörliga, ständigt uppkopplade värld.
Tänk dig att hjärnan hamnar i en oändlig kö av notifikationer, deadlines och allt det där som pockar på uppmärksamhet.
Resultatet?
En ADT-drabbad chef som ständigt slår på autopiloten men ändå känner sig som en jonglör med lite för många bollar i luften.
Så vad händer?
Jo, chefen börjar småpanikera (så där snyggt dolt), känner sig ständigt efter, och uppvisar en mild variant av "allt-är-under-kontroll-fast-inget-verkligen-är-det" samtidigt som hen kör på i hundratjugo.
Det ironiska?
Vår kultur nästan kräver att vi utvecklar ADT! Med informationsflöden större än Amazonas under regnsäsong försöker hjärnan parera alla intryck, men till slut snubblar den till och tappar både riktning och lugn.
Så, om du känner igen dig i den här mentalgymnastiken, ta det med ro. ADT är inte en personlig brist, bara en reaktion på vår hyperaktiva värld. Och tro det eller ej, det går faktiskt att ta sig ur den där överfyllda hjärngarderoben – med lite humor, några smarta pauser och en gnutta optimism.
Ska vi höras för att se hur du kan ha störst nytta av mig?
Categories: : Balans i arbetslivet, stress, Utmattning